För att klargöra först så är det bra med mig. Som jag skrev i förra inlägget hade jag lite ont i bröstet som kändes obehagligt, det kom tillbaka lite då och då och på tisdagen på jobb bestämde jag mig för att ringa vårdcentralen så de fick göra en bedömning om det var något farligt. De kalla in mig på en gång för att ta EKG vilket var lite svängigt och visade att jag kunde ha hjärtmuskelinflamation. Det kan man få om man tränar med en förkylning i kroppen och kan faktiskt vara direkt livsfarligt. Läkaren ville att någon specialist skulle titta på det så hon skickade vidare mig till sjukhuset i Ljungby. Jag sa att jag kunde köra dit men hon ville inte ta några risker och skickade en ambulans. Jag kände mig lite dum eftersom jag sprungit i trappor osv som vanligt sedan jag kände av det först men hon förklarade att det var en ren rutinåtgärd vid sådana symptom.
In på sjukhuset så drog de in mig direkt på aktuen och tog EKG igen, blodprov, syremättnad, blodtryck. Allt var toppen förutom EKG som även här var skummt. Efter ett tag hade en kardiolog gjort en bedömning och kunde utesluta hjärtmuskelinflamation men det fanns fortfarande risk för en hjärtsäcksinflamation. Han förklarade även att EKG kunde visa sådär om man var vältränad. De ville hålla mig kvar över natten för att ta ytterligare EKG samt lung/hjärtröntgen och ultraljud på hjärtat för att utesluta hjärtsäcksinflamation. Så det var bara att installera sig på hjärtavdelningen med alla gamlingar.
Röntgen tog vi på kvällen och det såg hur bra ut som helst. Ultraljud fick vi vänta på till lunchen idag, onsdag. Doktorn som gjorde ultraljud cyklade en del själv och kände någon av personerna bakom team Alriksson och körde själv på en teamcykel med loggor och hela alltet. Blandat med allt cykelsnack så fick jag se på bildskärmen när mitt hjärta slog. Det var skitfräckt att se och doktorn visade vad som va vad. Allting såg bra ut där oxå så hjärt och lungproblem var nu uteslutet.
Förmodligen är det lite stress eller en magkatarr som ger upphov till symptomen. Jag är väl inte stressad egentligen men jag kan stressa upp mig över helt obetydliga saker. Till exempel kan jag stressa hem från affären för att jag är så sugen på att äta maten jag precis har köpt. Att jag sedan oroat mig sedan jag kände av första symptomen gör det ju lite till en ond cirkel.
Nåja, det har varit ett segt och tråkigt dygn och inte alls som planerat. Jag tänkte ju vara tillbaka på jobb inom en timme. Men det känns bra att ha fått en sådan grundlig undersökning. Nu kan jag slappna av bättre och sluta oroa mig för att det är något allvaligt.
Det var helt okej frukost det bjöds på. Annat det än vad Ingvar Kamprad bjuder på, en halv fralla med ost.
När jag kom hem vid 17-tiden drog jag ut och körde 5×4 med pigga ben. Ska plotta in snitthastigheten i mitt diagram. Tror det blev en ny bästahastighet igen.

Jösses! Du får ta det lugnt.
kör hårt!
dö kan man göra i graven:-)
gäller o ta det lungt när man känner sig krasslig