Igår gjorde jag något som jag inte har gjort på länge. Jag var ute och sprang! Det blev 3,7 km, som kändes lagom att starta med. Det intressanta med löpning är att jag mår alltid sådär underbart bra efteråt, med endorfiner som strömmar genom kroppen. Den känslan får jag aldrig efter cykling. Lite nyfiken så frågade jag Katarina som jag vet också springer en hel del sidan om cyklingen, och hon upplevde samma sak. Varför är det så?
Med min nya berusning drog jag ut på cyklen idag och damma av lite skogsvägar och stigar i bra tempo. Det kändes som jag hade bra fart i kroppen och för första gången på ett bra tag kändes det roligt att cykla. Lite synd var att jag punkterade efter 63 min vilket fick sätta stopp för träningen, annars hade jag nog fortsatt lite till, men det blev slangbyte följt av lite avrullning. Väl hemma efter en dusch så small även den nya slangen… och jag som kände så noga i däcket.
Kan ju vara så att när du springer så är det enbart för njutning och inte för prestation. Du lägger massa vikt att prestera på cykeln medans i löpardojorna så blir det mer som ett break!?
Tanken har slagit mig med men jag brukade känna så här även förr när jag endast sysslade med löpning, och jag får inte den känslan av cykling ens efter rena njutningspass.