När huvudet sätter stopp

Senaste veckorna har motivationen saknats lite. Jag hade hoppats på att komma in i säsongen med bättre form än jag gjort men det är inte konstigare än att jag har slarvat med träningen. Långpassen har ställts in eller kortats ner pga jag funnit det tråkigt, vissa andra pass har strukits pga övertidsjobb, eller bara ren motivatiosbrist. Det har varit mycket omställning med nytt jobb och flytt till ny ort som säkert bidragit till vad man skulle kunna kalla en nedåtgående trend.

Botten nådde jag förmodligen i helgen. Regnigt kallt väder och jag hade ingen lust att tävla alls egentligen. Jag åkte ändå upp till Jonas i Huskvarna och bodde hos honom i helgen för att gemensamt åka ut till tävlingarna i Hjo och Tidaholm. På lördagmorgonen vaknade jag med magont med 2 grader och regn utanför fönstret. Tog då beslutet att byta till seniorklass för dagen. Fick stå i andra startled men gled fram snyggt och var först efter 20-30 meter. Kunde hålla den platsen ganska bekvämt utan att dra på mig någon onödig syra men det kändes att kroppen inte var i balans och kraften saknades. Det var endast Robyn som låg med på mitt hjul. Jag märkte dock att han blev tröttare och släppte mig, men istället närmade sig Andreas Ekman bakifrån som fått en dålig start. Ute på sista varvet körde han om mig och jag försökte inte äns gå med trots att jag hade kunnat. Varför vet jag inte, jag var bara inte motiverad. Huvudet sade stopp och det kändes inte äns kul att tävla.

Som den amatör jag är ska det vara kul, annars kan jag lika bra vara utan. Därmed togs oxå beslutet att skippa söndagens tävling. Det var mycket funderande sedan under lördagen och söndagen vad jag skulle hitta på framöver. Skulle jag bara släppa tankarna på att tävla i elit eller skulle jag fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen. Jag kom fram till att jag ville fortsätta försöka för innerst inne tycker jag det är grymt kul även om det kommer motgångar. I ren desperation gav jag mig ut i regnet på söndagskvällen och drog av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten på intervallerna var 0,8km/h högre än tidigare rekordet så formen är inte så dålig som jag velat tro. Det var precis ett sådant kvitto jag behövde för att fortsätta träna på nu. Känner mig faktiskt rätt peppad igen och hoppas att kunna höja mig lite fram till mitten på sommaren och kanske nå den nivån jag vill till hösten.