För att avsluta 2010 kan jag bara säga att jag inte är speciellt nöjd. Framför allt är det skadeproblem som åter igen har satt stopp för de mål jag har haft. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna köra på en nivå där jag kan fightas om en top 10 plats på SM men det det krävs att säsongen är skadefri samt med en skadefri säsong bakom mig. När jag känner att jag kan få valuta för det arbete jag lägger ner så skulle motivationen oxå vara högre än som det varit nu där jag har tränat på bra för att sedan få skadebekymmer och begränsa eller avstå helt från träning och stagnera eller falla tillbaka. Jag kan nog säga att ett av de stora bekymmerna den här säsongen var att jag saknade tävlingsgnistan ”the eye of the tiger” som de säger i Rocky.

Jag har funderat mycket på vad jag vill göra med 2011. Någonstans känner jag att jag inte orkar med en misslyckad säsong till men andra sidan sätt är cykeltävlingar och hela livet där om kring det jag brinner för. Men för att njuta av det mer nästa år skulle jag vilja ha bättre möjlighet till gemensamma träningar i vardagen. Sen skulle jag även önska en klubb eller ett team som kan stå bakom mig och hjälpa mig både ekonomiskt men framför allt stötta med allt som krävs från sällskap och vätskelangning till taktik och träningsupplägg. Med de resultat jag har presterat kan jag förstå att jag inte riktigt når upp till den nivå där någon skulle vilja satsa på mig på det sättet. Men önska kan man ju alltid, och som sagt, jag tror jag har mkt mer att ge om förutsättningarna bara är de rätta.

För att ändå redogöra hur det hela gick så…

Tempo 13 km, onsdag
Efter att ha provkört tempobanan lite både på måndagen och tisdagen kunde jag bara konstatera att den var tekniskt enkel, men tuff fysisk och krävde mycket trampande, men riktigt rolig när man gasade på. Jag hade fast beslutat att gå ut ganska lugnt för att inte dö i backarna på slutet. Anders Ljungberg som startade 1 minut bakom mig var i kapp mig redan efter 8-9 minuter någonting vilket jag hade väntat mig. Hängde på en bit på de slingrande stigarna utan problem, men när vi kom till en backe skillde det mycket på vår kapacitet och han bara försvann i väg. Strax därefter kom Johan Nogéus i fatt mig som hade startat 30 sek bakom mig. Tankarna for iväg och tänkte att shit det här går alldeles för sakta. Efter att han kört om mig och distanserat mig med 40-50m verkade hans tempo gå ner för jag kom snabbt ifatt honom och fick sänka mitt tempo på hans hjul en bit. Jag gick sedan om vid lerhålet och utökade avståndet igen. Jag öste på vad jag kunde upp för backarna men hade svårt att få upp farten igen över krönen.

Körde in på 34.06 vilket skulle visa sig vara 4.23 längre än vad vinnande Darvell tog på sig. Något perfekt lopp var det inte tal om och när jag i efterhand såg att jag hade flera placeringar att hämta inom 25 sek framför så blev jag lite bitter, men sånt e det att köra tempo.

XC 6×7km, lördag
Upplägget var som det oftast varit den här säsongen, att inte stressas med för mycket i det höga tempot i början, utan hitta min egen fart få snart vi kommit ut på stigarna. Jag kom med bra i starten i alla fall och flöt igenom de första svängiga kulliga partiet fint. I första backen tog jag det lugnt upp och blev passerat av ett antal åkare. Blev passerad ett par gånger till under första varvet som kändes lite segt i kroppen, men på 2a varvet verkade en del folk börja tappa tempo och jag hade fått upp lite fart i kroppen så nu var det min tur att köra ikapp och passera lite folk.

Vid langningen på 4e varvet var jag kokhet och hällde hela vattenflaskan över mig. Minuten senare började det regna lätt, och efter nån minut till så bröt helvetet loss. Det kom in ett rejält åskoväder med tillhörande regn. De torra snabba stigarna byttes nu till snorhala som mina Race king-däck åkte pulka på. Cyklen gick trögt med allt skit man fick i bromsar och drivlina samt de nu något mer trögrullade underlaget men benen kändes riktigt bra så jag gasade på där det gick och tog in på folk framför.

I banans brantaste nedförsbacke som nu var såphal satt det en stor gren rakt över stigen som Patrik Paulsson hade dragit med sig ut i en krasch. Jag är lite frågande till varför funktionären som stod 2 meter brevid inte hade dragit undan den. Detta bidrog till att jag oxå kraschade in i ett träd där. Drog undan grenen så fler slapp krascha och göra sig illa innan Christian ”Crisse” Bertilsson sladda förbi mig ner för backen när jag kasa på skorna. Därefter körde vi och sladdade härligt på de svängiga hala stigarna. Det var faktiskt riktigt roligt! I backen efter så gick jag ifrån Crisse och höll rätt bra tempo. I slutet av varvet började det krampa smått när jag tryckte på så jag försökte att köra i jämn fart över backkrönen vilket funkade hyffsat.

När jag gick ut på 6e varvet var jag nästan i kapp Patrik, men Henrik Andersson som hade fått upp farten började oxå närma sig bakifrån. Jag fick ordentliga problem att ta mig upp för de leriga tunga kullarna med mina krampande ben. När sen pedalerna geggade igen oxå så blev jag riktigt lack. Henrik körde om mig här och försvann iväg samtidigt som Patrik försvann ur sikte. Kraschade in i samma träd igen i den branta snorhala utförskörningen. Hela sista varvet gick rätt långsamt och dåligt. Jag tappade ca 2 minuter på både Patrik och Henrik vilket talar sitt tydliga språk.

Jag slutade på en 25e plats även här.

Sammanfattning
Några toppresultat var som sagt inte väntade. Jag är nöjd med tävlingarna och prestera nog snarare bättre än väntat. Det var kul att köra tävlingarna och motivationen har fått sig en fin uppåtskjuts.

Jerker och Paula har med lite teamwork filmat och redigerat ihop lite schyssta filmer från Kattegattstouren i helgen. Se och njut! Ni finner mig i gul tröja och gula skor.

Etapp 1

Etapp 2

Botten nådde jag förmodligen i helgen. Regnigt kallt väder och jag hade ingen lust att tävla alls egentligen. Jag åkte ändå upp till Jonas i Huskvarna och bodde hos honom i helgen för att gemensamt åka ut till tävlingarna i Hjo och Tidaholm. På lördagmorgonen vaknade jag med magont med 2 grader och regn utanför fönstret. Tog då beslutet att byta till seniorklass för dagen. Fick stå i andra startled men gled fram snyggt och var först efter 20-30 meter. Kunde hålla den platsen ganska bekvämt utan att dra på mig någon onödig syra men det kändes att kroppen inte var i balans och kraften saknades. Det var endast Robyn som låg med på mitt hjul. Jag märkte dock att han blev tröttare och släppte mig, men istället närmade sig Andreas Ekman bakifrån som fått en dålig start. Ute på sista varvet körde han om mig och jag försökte inte äns gå med trots att jag hade kunnat. Varför vet jag inte, jag var bara inte motiverad. Huvudet sade stopp och det kändes inte äns kul att tävla.

Som den amatör jag är ska det vara kul, annars kan jag lika bra vara utan. Därmed togs oxå beslutet att skippa söndagens tävling. Det var mycket funderande sedan under lördagen och söndagen vad jag skulle hitta på framöver. Skulle jag bara släppa tankarna på att tävla i elit eller skulle jag fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen. Jag kom fram till att jag ville fortsätta försöka för innerst inne tycker jag det är grymt kul även om det kommer motgångar. I ren desperation gav jag mig ut i regnet på söndagskvällen och drog av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten på intervallerna var 0,8km/h högre än tidigare rekordet så formen är inte så dålig som jag velat tro. Det var precis ett sådant kvitto jag behövde för att fortsätta träna på nu. Känner mig faktiskt rätt peppad igen och hoppas att kunna höja mig lite fram till mitten på sommaren och kanske nå den nivån jag vill till hösten.

Jag var seedad i första startled men hade bestämt mig för att ta det rätt lugnt i starten och glida ner i ledet för att istället orka hålla uppe farten i alla 5 varven. Det gick hyfsat bra att ta det lugnt i början. Jag låg väl på 6-7e hjul nånting genom de första dalgångarna innan det började komma upp folk som ville köra om och som jag släppte förbi. På andra och tredje varvet plockade jag faktiskt några platser igen och sedan stabiliserade det sig rätt bra. Jag låg och körde med Ville de resterande varven, men det var inte frågan om någon samkörning direkt utan ett tag låg jag en bit före och sedan låg han en bit före.

I början på sista varvet låg han 10-15 sek före mig och när vi kom i bortre ändan på banan så bestämde jag mig för att verkligen försöka att köra ikapp. Jag höjde farten i några av de kommande backarna och tog in den mesta av tiden men var fortfarande ca 5 sek bakom som jag sedan plockade in till vi kom fram till utmaningen. Där var det mina armar som satte stopp. Jag var så trött i armarna så jag orkade inte dra i styret för att komma över stenarna och på vägen nerför var jag så trött så jag inte orkade styra runt utan drog rakt över en av de största stenarna. Där tappade jag givetvis all tid igen och gick inte att köra in trots hyffsat pigga ben in mot mål.

Jag slutade på en 17e plats av 29 startande. Känns som ett ok resultat på min första sverige-cup. Det har varit medvetet att inte vara riktigt i tävlingsform redan så förhoppningsvis ska det förbättras en del medan tävlingar och träningar fortskrider. Inte bara konditionen är back utan jag fegkör oxå för mycket. Bara det faktum att jag inte har vurpat en ända gång än i år säger allt.

Igår kunde jag sprinta ut ur kurvorna och körde med självförtroende, det var riktigt roligt att köra. Idag kändes det bara segt och jag fann inte samma glädje i åkningen.

För övrigt finns det mycket att jobba på med tävlingstekniken oxå. Jag bromsar alldeles för mycket och på onödiga ställen. Men så blir det väl när man inte har kört MTB mer än 5-6 gånger sedan hösten.

Igår blev jag 3a men idag blev jag sist!

Det kommer nog ett gäng fina foto sedan från Mikael Strand, men tillsvidare är detta allt jag har att bjuda på. Katarina, Kasper och Jag innan start.

I morgon blir det motsatt körriktning. Jag trycker godis och cola nu för fullt för att ladda upp kroppen igen. Starterna är ihopslagna så vi får starta med H40 och H50 oxå i morgon. Där finns ju några snabbisar där, bland annat en med världsmästarkläder så jag hoppas man kan få lite sällskap då istället för att köra helt själv som idag.

Bild från idag. Fotograf Cissi

På andra varvet fick benny en liten lucka och mitt framhjul gled undan i en sväng med en fotnedsättning och några sekunder tappade. Kristian anslöt till mig nu och jag höjde tempot något för att köra i fatt Benny och det tog ända till 4e varvet innan vi var i kapp. Tempot sänktes då något och det blev en del taktikkörning. Jag försökte mig på en attack på 5e varvet men kom aldrig loss. Bara en bit ut på 6e varvet kom benny i väg efter ett stenparti och just då svara inte mina ben alls. Jag höjde tempot igen i alla fall och tog sakta in lite på honom samtidigt som Kristian släppte mig. Benny körde dock fort och rullade in 10 sekunder före mig.

Det var riktigt kul att tävla igen och det kändes bra i kroppen bortsätt från den missade uppvärmningen. Lite mer ska nog gå att kräma ut snart när man väl vant sig vid att tävla igen.

Jag körde vidare till Helsingborg efter tävlingen för en födelsedagsfest hos David där det blev mat i massor. Stannade kvar i Helsingborg till söndagen och cyklade ner till syrran i Lund, eller så var det tänkt. Jag cyklade 1,5h i motvind och det kändes kasst och skumt i kroppen. Jag fick obehagliga känslor i bröstet och beslutade mig för att ta upp telefonen och ringa efter skjuts sista biten.

Tog en vilodag idag så får jag prova cykla i morgon igen….

Det var föresten riktigt sommarväder här i dag. Vi satt ute i solen och åt på lunchen och på eftermiddagen gick jag och Jessica till Varuhuset (IKEA) och köpte vars en 5kr-mjuklass.

För att fira det fina vädret passade jag på att jobba över till kl 19. Nåja, det var ju ändå vilodag…