Förra året saknade jag styrka i backarna och det hoppas jag kunna kompensera upp i år. Men det är ju givetvis bara en parameter. Det är många parametrar som ska stämma för att man ska vara i tävlingsform, och flera av dem motarbetar varandra. Jag har i alla fall lärt känna min kropp mycket bättre med åren och vet hur jag svarar på olika typer av träning.

Om 2 veckor går den första träningstävlingen av staplen här nere. Då lär jag inte vara i någon vidare form men det ska bli kul att kicka igång kroppen igen.

Jag gav mig tillåtelse att ta det lugnt hela vintern och bara träna det jag hade lust med när jag hade lust med det. Så här i efterhand kan jag säga att det var varken ofta eller mycket jag hade lust till. I mars var planen att jag skulle bestämma om jag ville ge tävlingsbanorna en chans i år med och nu är jag här. Jag vill ge det ett försök! Men främst försöka hitta glädje i cyklingen igen och där behövs tyvärr bättre träningssällskap oftare! Funderingar har gått på att införskaffa en landsvägscykel igen för att kunna få bra gemensam träning på hemmaplan. Vi får se hur det blir med det…

Nu är det som sagt mars i alla fall och nu är det slut med att hoppa över träningspass för att jag inte känner för det. Är jag inte sugen får jag tvinga ut mig helt enkelt! Men det blir nog lättare nu när det börjar bli ljusare och varmare. Idag körde jag oxå vinterns första träningspass med något syfte. Jag rev av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten låg lika med den här tiden förra året. Men då hade jag haft ont i halsen och träningsfri 1,5 månad fram till 20e februari. Så trots den slöa vintern bör det finnas potential att göra minst lika bra säsong som förra året. Den största bieffekten den slöa vintern har fört med sig är 6kg som måste trimmas bort till de intressanta tävlingarna går. Jag har gjort det förr och gör det utan problem igen när jag bara bestämmer mig för det. En annan sak som måste fixas är min kropp, eller mitt knä. Jag är sned i höften eller något som medför att mitt högra ben är längre än mitt vänstra. För att få det att fungera hyffsat har jag cyklat med dubbla tjocka strumpor i vänsterskon och bra en tjock strumpa i högerskon.

Nog om detta nu. Jag ska försöka att hålla bloggen lite vid liv igen fram över. Då mer träningsrapporter, bilder, siffror och annat skoj istället för dryga långa texter.

För att avsluta 2010 kan jag bara säga att jag inte är speciellt nöjd. Framför allt är det skadeproblem som åter igen har satt stopp för de mål jag har haft. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna köra på en nivå där jag kan fightas om en top 10 plats på SM men det det krävs att säsongen är skadefri samt med en skadefri säsong bakom mig. När jag känner att jag kan få valuta för det arbete jag lägger ner så skulle motivationen oxå vara högre än som det varit nu där jag har tränat på bra för att sedan få skadebekymmer och begränsa eller avstå helt från träning och stagnera eller falla tillbaka. Jag kan nog säga att ett av de stora bekymmerna den här säsongen var att jag saknade tävlingsgnistan ”the eye of the tiger” som de säger i Rocky.

Jag har funderat mycket på vad jag vill göra med 2011. Någonstans känner jag att jag inte orkar med en misslyckad säsong till men andra sidan sätt är cykeltävlingar och hela livet där om kring det jag brinner för. Men för att njuta av det mer nästa år skulle jag vilja ha bättre möjlighet till gemensamma träningar i vardagen. Sen skulle jag även önska en klubb eller ett team som kan stå bakom mig och hjälpa mig både ekonomiskt men framför allt stötta med allt som krävs från sällskap och vätskelangning till taktik och träningsupplägg. Med de resultat jag har presterat kan jag förstå att jag inte riktigt når upp till den nivå där någon skulle vilja satsa på mig på det sättet. Men önska kan man ju alltid, och som sagt, jag tror jag har mkt mer att ge om förutsättningarna bara är de rätta.

Jerker och Paula har med lite teamwork filmat och redigerat ihop lite schyssta filmer från Kattegattstouren i helgen. Se och njut! Ni finner mig i gul tröja och gula skor.

Etapp 1

Etapp 2

Med min nya berusning drog jag ut på cyklen idag och damma av lite skogsvägar och stigar i bra tempo. Det kändes som jag hade bra fart i kroppen och för första gången på ett bra tag kändes det roligt att cykla. Lite synd var att jag punkterade efter 63 min vilket fick sätta stopp för träningen, annars hade jag nog fortsatt lite till, men det blev slangbyte följt av lite avrullning. Väl hemma efter en dusch så small även den nya slangen… och jag som kände så noga i däcket.

Botten nådde jag förmodligen i helgen. Regnigt kallt väder och jag hade ingen lust att tävla alls egentligen. Jag åkte ändå upp till Jonas i Huskvarna och bodde hos honom i helgen för att gemensamt åka ut till tävlingarna i Hjo och Tidaholm. På lördagmorgonen vaknade jag med magont med 2 grader och regn utanför fönstret. Tog då beslutet att byta till seniorklass för dagen. Fick stå i andra startled men gled fram snyggt och var först efter 20-30 meter. Kunde hålla den platsen ganska bekvämt utan att dra på mig någon onödig syra men det kändes att kroppen inte var i balans och kraften saknades. Det var endast Robyn som låg med på mitt hjul. Jag märkte dock att han blev tröttare och släppte mig, men istället närmade sig Andreas Ekman bakifrån som fått en dålig start. Ute på sista varvet körde han om mig och jag försökte inte äns gå med trots att jag hade kunnat. Varför vet jag inte, jag var bara inte motiverad. Huvudet sade stopp och det kändes inte äns kul att tävla.

Som den amatör jag är ska det vara kul, annars kan jag lika bra vara utan. Därmed togs oxå beslutet att skippa söndagens tävling. Det var mycket funderande sedan under lördagen och söndagen vad jag skulle hitta på framöver. Skulle jag bara släppa tankarna på att tävla i elit eller skulle jag fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen. Jag kom fram till att jag ville fortsätta försöka för innerst inne tycker jag det är grymt kul även om det kommer motgångar. I ren desperation gav jag mig ut i regnet på söndagskvällen och drog av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten på intervallerna var 0,8km/h högre än tidigare rekordet så formen är inte så dålig som jag velat tro. Det var precis ett sådant kvitto jag behövde för att fortsätta träna på nu. Känner mig faktiskt rätt peppad igen och hoppas att kunna höja mig lite fram till mitten på sommaren och kanske nå den nivån jag vill till hösten.