Med kort framförhållning bestämmde jag mig i går förmiddags att gå vid lunch för att åka till Danmark och tävla lite. Jag körde mer till Mattias i Åstorp där jag fick vidare sjuks över till tävlingen. Efter att ha anmält mig och provat en bit av banan rullade vi bort till starten där vi fick stå och vänta länge trots att klockan hade passerat starttid. Efter ett tag börjar en man med megafon skrika något på danska som vi svenskar till slut lyckades förstå att de ville kolla så att folk stod i rätt startfålla. Jag och många andra hade bara ställt oss i fålla 1 trots att vi inte var seedade och jag kände en viss motsträvighet i fall jag skulle behöva flytta bak eftersom hela tävlingen blir förstörd då. När han kom till oss så konstaterade han att vi var svenskar och lät oss stå kvar.
Jag gjorde en pissdålig start och gled bak en bit i fältet för att sedan fastna bakom några killar som nog inte borde stått i fålla 1. Därefter började en jakt på att försöka köra in 1 minut ungefär som jag hade halkat efter. Efter ett tag såg jag Jerry från ÅCK och försökte ansluta till gruppen. Killen som låg längst bak körde dock riktigt långsamt i utförslöporna och tappade 10-20 meter varje gång för att sedan köra in det i uppförsbackarna. Det tog rätt mkt på krafterna för mig att köra på det viset men till slut lyckades jag komma om och kunde gasa på i bättre tempo. Ännu en bit fram skymtades nu Tim från CKC4 och efter att ha upprepat föregående procedur med en annan åkare så lyckades jag till slut ansluta till Tim med. Vi kom sen efter ett tag i kapp Benny Sonesson som ropade efter mat så jag bjussade på en gel. Det flöt nu på ganska bra förutom att vi började varva väldigt mycket folk. Lite trisst när någon i gruppen kommer förbi och andra fastar bakom. Samtidigt som vi gick ut på 4e varvet så kände jag hur det började strama i vänster knäväck där jag har haft mina skadeproblem senaste 2 åren så jag avslutade tävlingen en bit ut på 4e varvet vid en 20e plats. Splittplaceringar på varven (40, 27, 18, 16). 40e platsen är efter startloopen, dålig start som sagt…
Efter en lång resa hem kunde jag krama kudden kvart över 12. Skönt att ha ett jobb där man bara behöver sitta och snurra på en datorstol sånna här dagar. Det var dock en rolig idag igår så klart värt!
Jag skrev ju innan helgen att jag tänkte få lite distansträning i kroppen. Hur gick det då? Torsdagen blev vilodag, fredagen regnade det och jag bestämde mig för att vara solskenscyklist så ingen träning där heller. Lördagen regnade det på förmiddagen så även den blev cykelfri. Jag skulle iväg till syrran i Lund senare men tog med mig löparskorna för än sålänge är jag inte solskenslöpare. 5km löpning blev det bland grönlummigaträd. Lite grillning hos Jerker på hemvägen och sedan blev det jobb halva söndagen.
När jag väl kom hem till Älmhult vid 17.30 bestämde jag mig för att inte vara någon uthållighetscyklist heller. Men cykling blev det till slut. Lite backintervaller med låg kadens i den ända backen här finns, upp för ett grustag som ger mig 2min 10 sek.
Den kommande helgen går kanske inte att göra så mycket åt nu ändå så det är bättre att blicka fram till ett eventuellt SM och andra halvan av säsongen, efter sommaruppehållet.
Nu har man hunnit sjunka ner lite i soffan efter den härligaste helgen på lääänge!
Det är så att jag har varit i Varberg för att köra Kattegattstouren. Det hela började i fredags med att jag gick från jobb kl 15, packa väskan och åkte till Hotellet vi skulle bo på. Vid ingången ser jag en massa vänner sitta på verandan och äta av kvällsbuffén så jag lastade bara in mina saker på rummet och anslöt sedan. Redan där var kvällen räddad efter 2 timmar i kvällsolen med god mat och massor med skratt, men det visade sig sedan att hela resten av helgen skulle vara precis lika bra.
Lördag, Etapp 1
Lagom skrämmande punkterade jag 7 minuter innan start, men med hjälp av lite vänner var jag tillbaka vid starten med ny luftfylld slang och 3 minuter till godo. Jag fick en bra start och hängde på fältet bra tycker jag utan att köra mig stum. 3-5 varvet tappade jag flytet lite men det rulla på ganska bra ändå och på 6e varvet kom jag på att jag var pigg i benen så jag provade öka farten lite och det gick hur bra som helst. Rullade in på en 4e plats av 6 startande. Drygt 5 minuter efter segrande Mattias Wengelin. Kände mig rikitgt nöjd med det loppet och var hur pigg som helst efter målgång.
Kvällen blev lite av en repris från fredagen men innehöll även lite en prommenad bort till Varbergs fästning och med lite mjukglass och sedan en öl i loungen på hotellen med ett gott gäng vänner.
Söndag, Etapp 2
Idag skulle samma banan köras baklänges. Jag låg drygt 40 sek före Andreas Ekman som låg 5a men hade en bra bit upp till 3dje platsen och det var ingen chans att avancera i totalen. Vid start märkte jag att Oscar som låg 2a inte startade så min plan var att köra etappen individuellt så bra jag kunde men nu försöka säkra min plötsliga 3e plats i totalen. Tävlingsledningen valde att låta elit och junior blandas i startleden efter gårdagens resultat. Lite konstigt då man inte tävlar på samma villkor mot de i sin egen klass på det viset men det är förmodligen ändå det bästa för att slippa onödig trängsel och ömkörningar i början. Jag menar de juniorer som fick stå framför mig var ju absolut snabbare än mig så jag brydde mig inte men detta resultera i alla fall i att man inte var med lika långt fram i början av tävlingen och det är aldrig bra att halka ner i början!
Jag körde på hyffsat i alla fall och tänkte att jag håller åtminstonde min 3e plats, men då plötsligt på 4e varvet ser jag Andreas Ekman komma ur en slinga som jag har framför mig, uppskattningsvis 40 sek framför… En viss panik uppstod men det kändes bra i kroppen så jag höjde tempot lite för att minimera luckan och helst köra i kapp. Efter ett varv såg jag att jag tagit in halva avståndet ungefär så jag fortsatte mata på och var ikapp på slutet av 6e varvet. Jag lade mig på hjul och kände att det gick märkbart långsammare nu så jag kunde återhämta mig smått. Så länge jag låg kvar här hade jag ju min 3e plats säkrad, men om jag var förbi så fick jag ju en 3e plats på etappen med och det ville jag gärna så jag funderade på var jag skulle attackera. Min taktik var att göra det i slutet av sista (7e) varvet men inte så sent så att det riskerade att sluta i en spurtuppgörelse. Vi gick ur en sväng som sedan föjdes av en uppförsbacke upp mot den tekniska körningen över klipphällen och stenmuren. Jag laddade på ordentligt och märkte att Ekman försökte hänga på men jag fick min lucka och benen kändes smått magiska. Jag gasade på bra den sista biten med men tog det lite lugnade över stenpartierna för att undvika någon onödig punktering. Körde på upp mot mål och rullade in på min första 3e plats i elitklass både för etappen och i totalen. Idag 4.46 efter vinnande Wengelin. Trots väldigt få startande så var det riktigt kul att få en pallplats, och tiden efter segrare är jag absolut nöjd med.
Några varupriser var det heller inte tal om idag utan jag fick ett kuvert med pengar. Äntligen börjar alla 10-tusentalls kronor betalas tillbaka 
Nåja, helgen gav mersmak så nu blir det nog till att anmäla sig till Borås för en sista XC-helg innan sommaruppehållet.
Vi börjar med lite gnäll (som det för övrigt har varit alldeles för mkt av på sista tiden) för att sedan avsluta med lite kul.
Jag ljuger om jag säger att jag inte ifrågasatt mitt tävlande som mountainbikecyklist. Att lägga ner en stor del av sin fritid på cykling utan att egentligen träna ordentligt och sedan tävla med högst mediokra resultat känns lite som bortslängda resurser. För något år sedan var jag verkligen sugen på att lyckas med tävlandet. Jag la ner 10-15h i veckan på träning och kände mig motiverad. Men efter att gång på gång stoppats av skador så har jag tappat det den där drivkraften att träna för att verkligen lyckas tävla på elitnivå.
Till i år tänkte jag göra ett nytt försök och genomförde en bra vinterträning där jag kände att jag blev bättre och bättre, men när våren kom så försvann motivationen lite i samband med nytt jobb och flytt så jag började slarva med allting vilket oxå visade sig på tävlingarna. Nu hankar jag mig runt på 4-6h i veckan med halvdan kvalitet. För att utvecklas vidare krävs mer än så.
Frågan är lite om jag vill mer eller om jag nöjer mig med att leka runt på den här nivån. Jag har senaste dagarna haft lite funderingar på att göra en satsning till Marathon SM som nästan går på hemmaplan. Banan passar mig bra och jag har så pass nära dit att jag kan köra bil dit och träna på vardagarna. Om jag bara skulle sköta träningen fram tills dess så tror jag att jag skulle kunna göra ett stort kliv upp i resultatlistan även om jag absolut inte kommer vara med och slåss om några topplaceringar. Att kunna banan innan och utantill ger ju lite extra fördelar…
Ett alternativ till att träna sig snabb är ju att köpa nya prylar. Min bakfälg är inte i bästa skick så givetvis började tankarna vandra iväg på nya hjul. Tänkte om man ändå skulle ta och prova det där med tubhjul och ett par Dugast-ringar.
Dessa kostar 420€ och väger 1290g.
Efter måndagens dubbla punkteringar och avsaknad av slang stansade jag upp däcket snabbt efter jobb i går. Skakade runt lite och hoppades det skulle bli bra, men så lätt är det inte alltid. Jag gav mig ut i 17 grader och lätt regn (vi verkar för övrigt vara de ända som inte fått njuta av fint vårväder senaste veckan). På planen stod lite 60/120 sek intervaller till utmattning. Hade läst att de duktiga grabbarna körde dessa intervaller med hög kadens så det blev för mig att prova med.
Redan efter 15 min uppvärmning kände jag att det började bli lite luft i bakdäcket så jag pumpade upp och skakade runt hjulet lite mer. Gick sedan på intervallerna. Vet inte vad jag ska säga om den högre kadensen, det känns nog lättare men gick nog även långsammare. Jag fammlar i blindo utan effektmätare. Fick göra två stopp för pumpning under passet, vilket inte är det bästa sättet att spendera sina 120 sekunder av vila på. Det roliga med dessa intervaller är ju att det är under vilan man mår illa, under arbetet är det bara jobbigt…
15 st klarade jag idag. Under de sista intervallerna var jag riktigt vinglig och osäker i trafiken. Och just det, det var även då det ändrade sig från regn till ösregn, sammtidigt som temperaturen gick ner 10 grader. Var inte så kul att rulla av 30 min sen. TC kanske inte är så illa ibland?
Ikväll ska jag köra ner till Åstorp efter jobb och vara funktionär på ett Allianstempo som vi arrangerar. Ni hittar mig vid vändpunkten.
Igår gjorde jag något som jag inte har gjort på länge. Jag var ute och sprang! Det blev 3,7 km, som kändes lagom att starta med. Det intressanta med löpning är att jag mår alltid sådär underbart bra efteråt, med endorfiner som strömmar genom kroppen. Den känslan får jag aldrig efter cykling. Lite nyfiken så frågade jag Katarina som jag vet också springer en hel del sidan om cyklingen, och hon upplevde samma sak. Varför är det så?
Med min nya berusning drog jag ut på cyklen idag och damma av lite skogsvägar och stigar i bra tempo. Det kändes som jag hade bra fart i kroppen och för första gången på ett bra tag kändes det roligt att cykla. Lite synd var att jag punkterade efter 63 min vilket fick sätta stopp för träningen, annars hade jag nog fortsatt lite till, men det blev slangbyte följt av lite avrullning. Väl hemma efter en dusch så small även den nya slangen… och jag som kände så noga i däcket.
Fick en hög med grymma bilder från vår MTB tävling av Micke
Senaste veckorna har motivationen saknats lite. Jag hade hoppats på att komma in i säsongen med bättre form än jag gjort men det är inte konstigare än att jag har slarvat med träningen. Långpassen har ställts in eller kortats ner pga jag funnit det tråkigt, vissa andra pass har strukits pga övertidsjobb, eller bara ren motivatiosbrist. Det har varit mycket omställning med nytt jobb och flytt till ny ort som säkert bidragit till vad man skulle kunna kalla en nedåtgående trend.
Botten nådde jag förmodligen i helgen. Regnigt kallt väder och jag hade ingen lust att tävla alls egentligen. Jag åkte ändå upp till Jonas i Huskvarna och bodde hos honom i helgen för att gemensamt åka ut till tävlingarna i Hjo och Tidaholm. På lördagmorgonen vaknade jag med magont med 2 grader och regn utanför fönstret. Tog då beslutet att byta till seniorklass för dagen. Fick stå i andra startled men gled fram snyggt och var först efter 20-30 meter. Kunde hålla den platsen ganska bekvämt utan att dra på mig någon onödig syra men det kändes att kroppen inte var i balans och kraften saknades. Det var endast Robyn som låg med på mitt hjul. Jag märkte dock att han blev tröttare och släppte mig, men istället närmade sig Andreas Ekman bakifrån som fått en dålig start. Ute på sista varvet körde han om mig och jag försökte inte äns gå med trots att jag hade kunnat. Varför vet jag inte, jag var bara inte motiverad. Huvudet sade stopp och det kändes inte äns kul att tävla.
Som den amatör jag är ska det vara kul, annars kan jag lika bra vara utan. Därmed togs oxå beslutet att skippa söndagens tävling. Det var mycket funderande sedan under lördagen och söndagen vad jag skulle hitta på framöver. Skulle jag bara släppa tankarna på att tävla i elit eller skulle jag fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen. Jag kom fram till att jag ville fortsätta försöka för innerst inne tycker jag det är grymt kul även om det kommer motgångar. I ren desperation gav jag mig ut i regnet på söndagskvällen och drog av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten på intervallerna var 0,8km/h högre än tidigare rekordet så formen är inte så dålig som jag velat tro. Det var precis ett sådant kvitto jag behövde för att fortsätta träna på nu. Känner mig faktiskt rätt peppad igen och hoppas att kunna höja mig lite fram till mitten på sommaren och kanske nå den nivån jag vill till hösten.
Idag var det lite lugnare på jobb så jag gick vid halv 5 och stack in om JC där jag köpte en schysst skjorta. Min tanke var sedan att hänga på det lokala landsvägsgänget, Älmhults sportkklubb.
Jag rulla ut och värmde upp en liten sväng och mötte då en av grabbarna som vinka dit mig och sa bestämt att jag skulle med. Vid samlingen snacka de om att köra runt sjön möcklen, 72km och försöka slå rekordet senast på 2.03. Jag tänkte att det kanske inte var den optimala rundan för mig att hänga med på MTB men jag behöver sådana pass tänkte jag och körde med. 7 st blev vi som rullt ut.
Efter 40 min i motvind/sidvind hade vi 36km/h och första killen droppade av. Jag fick bita i en del i mellanåt men kändes ändå helt ok. Vi körde en bit till och vinden kom mer i ryggen. Farten steg till oftast över 40km/h och killen som hade droppat av körde vidare själv. Det bomades på bra men gick jämnt och fint så man fick hygglig vila när man låg en bit bak i klungan. Jag tog lite kortare förningar än de andra men stod aldrig över något.
När vi hade 1 mil kvar kände jag mig riktigt pigg i kroppen men då gick vi över till kortare förningar och tempot gick nog upp en aning. Då började det svida. Jag hade svårt att komma in på hjul igen efter några förningar och vid en var jag till och med borta men killen framför gick bak 2 meter och hämta mig samtidigt som jag ställde mig upp och spurta ikapp i dryga 40 knyck. Därefter hängde jag på en riktigt skör tråd och fick stå över några förningar men jag hängde med hela vägen tillbaka. Dagen till ära valde de att sätta rekordtid med 7 minuter. Fina 37.3km/h i snitt. Känns hyggligt med 2.2″ däck och 2.5bar.
Ett stort glas oboy är sänkt nu, funderar på vad nästa mat blir att attackera.
|
|
Kommentarer