Igår gjorde jag något som jag inte har gjort på länge. Jag var ute och sprang! Det blev 3,7 km, som kändes lagom att starta med. Det intressanta med löpning är att jag mår alltid sådär underbart bra efteråt, med endorfiner som strömmar genom kroppen. Den känslan får jag aldrig efter cykling. Lite nyfiken så frågade jag Katarina som jag vet också springer en hel del sidan om cyklingen, och hon upplevde samma sak. Varför är det så?
Med min nya berusning drog jag ut på cyklen idag och damma av lite skogsvägar och stigar i bra tempo. Det kändes som jag hade bra fart i kroppen och för första gången på ett bra tag kändes det roligt att cykla. Lite synd var att jag punkterade efter 63 min vilket fick sätta stopp för träningen, annars hade jag nog fortsatt lite till, men det blev slangbyte följt av lite avrullning. Väl hemma efter en dusch så small även den nya slangen… och jag som kände så noga i däcket.
Senaste veckorna har motivationen saknats lite. Jag hade hoppats på att komma in i säsongen med bättre form än jag gjort men det är inte konstigare än att jag har slarvat med träningen. Långpassen har ställts in eller kortats ner pga jag funnit det tråkigt, vissa andra pass har strukits pga övertidsjobb, eller bara ren motivatiosbrist. Det har varit mycket omställning med nytt jobb och flytt till ny ort som säkert bidragit till vad man skulle kunna kalla en nedåtgående trend.
Botten nådde jag förmodligen i helgen. Regnigt kallt väder och jag hade ingen lust att tävla alls egentligen. Jag åkte ändå upp till Jonas i Huskvarna och bodde hos honom i helgen för att gemensamt åka ut till tävlingarna i Hjo och Tidaholm. På lördagmorgonen vaknade jag med magont med 2 grader och regn utanför fönstret. Tog då beslutet att byta till seniorklass för dagen. Fick stå i andra startled men gled fram snyggt och var först efter 20-30 meter. Kunde hålla den platsen ganska bekvämt utan att dra på mig någon onödig syra men det kändes att kroppen inte var i balans och kraften saknades. Det var endast Robyn som låg med på mitt hjul. Jag märkte dock att han blev tröttare och släppte mig, men istället närmade sig Andreas Ekman bakifrån som fått en dålig start. Ute på sista varvet körde han om mig och jag försökte inte äns gå med trots att jag hade kunnat. Varför vet jag inte, jag var bara inte motiverad. Huvudet sade stopp och det kändes inte äns kul att tävla.
Som den amatör jag är ska det vara kul, annars kan jag lika bra vara utan. Därmed togs oxå beslutet att skippa söndagens tävling. Det var mycket funderande sedan under lördagen och söndagen vad jag skulle hitta på framöver. Skulle jag bara släppa tankarna på att tävla i elit eller skulle jag fortsätta kämpa och göra det bästa av situationen. Jag kom fram till att jag ville fortsätta försöka för innerst inne tycker jag det är grymt kul även om det kommer motgångar. I ren desperation gav jag mig ut i regnet på söndagskvällen och drog av 4st 4min intervaller. Snitthastigheten på intervallerna var 0,8km/h högre än tidigare rekordet så formen är inte så dålig som jag velat tro. Det var precis ett sådant kvitto jag behövde för att fortsätta träna på nu. Känner mig faktiskt rätt peppad igen och hoppas att kunna höja mig lite fram till mitten på sommaren och kanske nå den nivån jag vill till hösten.
Idag var det lite lugnare på jobb så jag gick vid halv 5 och stack in om JC där jag köpte en schysst skjorta. Min tanke var sedan att hänga på det lokala landsvägsgänget, Älmhults sportkklubb.
Jag rulla ut och värmde upp en liten sväng och mötte då en av grabbarna som vinka dit mig och sa bestämt att jag skulle med. Vid samlingen snacka de om att köra runt sjön möcklen, 72km och försöka slå rekordet senast på 2.03. Jag tänkte att det kanske inte var den optimala rundan för mig att hänga med på MTB men jag behöver sådana pass tänkte jag och körde med. 7 st blev vi som rullt ut.
Efter 40 min i motvind/sidvind hade vi 36km/h och första killen droppade av. Jag fick bita i en del i mellanåt men kändes ändå helt ok. Vi körde en bit till och vinden kom mer i ryggen. Farten steg till oftast över 40km/h och killen som hade droppat av körde vidare själv. Det bomades på bra men gick jämnt och fint så man fick hygglig vila när man låg en bit bak i klungan. Jag tog lite kortare förningar än de andra men stod aldrig över något.
När vi hade 1 mil kvar kände jag mig riktigt pigg i kroppen men då gick vi över till kortare förningar och tempot gick nog upp en aning. Då började det svida. Jag hade svårt att komma in på hjul igen efter några förningar och vid en var jag till och med borta men killen framför gick bak 2 meter och hämta mig samtidigt som jag ställde mig upp och spurta ikapp i dryga 40 knyck. Därefter hängde jag på en riktigt skör tråd och fick stå över några förningar men jag hängde med hela vägen tillbaka. Dagen till ära valde de att sätta rekordtid med 7 minuter. Fina 37.3km/h i snitt. Känns hyggligt med 2.2″ däck och 2.5bar.
Ett stort glas oboy är sänkt nu, funderar på vad nästa mat blir att attackera.
Var egentligen tänkt att det skulle bli en tuff träningsvecka men veckan började med 3h övertid igår på jobb och 2h övertid idag. När jag kom hem idag så hade jag i alla fall 1h till träning innan det blev mörkt så jag drog ut och körde 3st 4 min intervaller så hårt jag bara kunde. 35,8 km/h i snitt blev det men det var riktigt blåsigt ute och jag körde med 1.4-1,5bar i däcken då jag inte pumpat mina latexslangar sedan söndagens tävling.
Starten förra helgen på Åstorps CK MTB. Foto Mikael strand
Jag och Jonas var på plats redan 9.30 för Jonas ville prova banan innan han skulle köra. Jag passade på att glassa i solen för det var riktigt härligt när den stekte på. Vi startade inte förrän kl 14 och vid 12.45 gavs det möjlighet för oss att träna på banan så jag stack ut och provkörde lite. Första intrycket var lite av, jääävlar vilken tuff bana, både tekniskt och fysiskt.
Jag var seedad i första startled men hade bestämt mig för att ta det rätt lugnt i starten och glida ner i ledet för att istället orka hålla uppe farten i alla 5 varven. Det gick hyfsat bra att ta det lugnt i början. Jag låg väl på 6-7e hjul nånting genom de första dalgångarna innan det började komma upp folk som ville köra om och som jag släppte förbi. På andra och tredje varvet plockade jag faktiskt några platser igen och sedan stabiliserade det sig rätt bra. Jag låg och körde med Ville de resterande varven, men det var inte frågan om någon samkörning direkt utan ett tag låg jag en bit före och sedan låg han en bit före.
I början på sista varvet låg han 10-15 sek före mig och när vi kom i bortre ändan på banan så bestämde jag mig för att verkligen försöka att köra ikapp. Jag höjde farten i några av de kommande backarna och tog in den mesta av tiden men var fortfarande ca 5 sek bakom som jag sedan plockade in till vi kom fram till utmaningen. Där var det mina armar som satte stopp. Jag var så trött i armarna så jag orkade inte dra i styret för att komma över stenarna och på vägen nerför var jag så trött så jag inte orkade styra runt utan drog rakt över en av de största stenarna. Där tappade jag givetvis all tid igen och gick inte att köra in trots hyffsat pigga ben in mot mål.
Jag slutade på en 17e plats av 29 startande. Känns som ett ok resultat på min första sverige-cup. Det har varit medvetet att inte vara riktigt i tävlingsform redan så förhoppningsvis ska det förbättras en del medan tävlingar och träningar fortskrider. Inte bara konditionen är back utan jag fegkör oxå för mycket. Bara det faktum att jag inte har vurpat en ända gång än i år säger allt.
Sitter just nu i Huskvarna hos Jonas med en påse kanelgifflar i magen. Hur kommer det sig att de platta gifflarna är godast? och hur länge måste de ha varit tillplattade för att bli så där goda? för de verkar inte fungera att platta till de precis innan man stoppar in i munnen…
Nåja i morgon åker vi tillsammans upp till Mjölby och tävlar. Jag borde kanske ha kört några träningspass över 1,5h för att orka med ca 2-2,5h tävlingstid i morgon, men det är tråkigt med långa träningspass så jag möter hellre väggen i morgon. Med några sverigecuper till i kroppen så kanske man har vant sig?
Det är väl ganska normalt att man sjunger refrängen i någon dålig låt eller dyligt tyst för sig själv när man är ute och tränar ensam. Idag körde jag 2×17 min tröskel och i huvudet hade den där vulkanen fastnat. Jag försökte si så där 500 gånger att uttala Eyjafjallajökull [ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl] tyst för mig själv. Vad har ni haft för roliga saker på hjärnan när ni tränat?
Jag lyssnade på P3 hela dagen idag på jobb. På Christer var samtalsämnet ”osannolika händelser”. Det kom en hel del roliga historier, mer eller mindre osannolika.
Där var en man som hade lagt in ett spelsystem för ca 100kr på hästar 14 dagar efter han hade köpt en ny bil vilket resulterade i att han vann 225 000 kr. Ett antal år senare köpte han ny bil igen på samma bilfirma av samma säljare. Ett antal dagar senare när han hjälpte sin vän att flytta kom han på att att det var precis 14 dagar sedan han köpt sin nya bil. Hans vän skojade med honom om att han borde spela på hästar igen för att vinna. Mannen skickade in samma system med samma nummer som förra gången och vann nu 75 000 kr. Båda vinsterna på samma system, exakt 14 dagar efter inköp av en ny bil. Han skulle kunna bli rätt rik på att göra bilaffärer han.
Jag har lyckats bli seedad till första startled på sverige-cup preimären i Mjölby på söndag. Då jag är rätt startsnabb fick detta mig att tänka på att det skulle vara rätt coolt att försöka ta starten och sedan kunna säga att man har legat etta på en sverige cup. Klokast vore kanske ändå att för en gångs skull ta det lugnt i starten och glida ner lite i ledet. Jag hör inte hemma i toppen och 2h+ på en tuff XC-bana har jag inte riktigt uthållighet för att köra på nu. Kul med 28 startande i klassen i alla fall.
Idag var det samma bana men motsatt körriktning. Mattias Lundqvist DNS:a idag så det blev bara jag och Alexander Blomqvist till start i elitklassen. På grund av få startande slogs starterna ihopa så alla vuxenklasser körde samtidigt. Jag fick en bra start som vanligt och tog ledningen första kilometern drygt. När det sen gick uppför igen kände jag att det var sega ben idag. Det fanns inget att trycka på med och jag blev passerad av både alle och ett gäng andra under första varvet.
Igår kunde jag sprinta ut ur kurvorna och körde med självförtroende, det var riktigt roligt att köra. Idag kändes det bara segt och jag fann inte samma glädje i åkningen.
För övrigt finns det mycket att jobba på med tävlingstekniken oxå. Jag bromsar alldeles för mycket och på onödiga ställen. Men så blir det väl när man inte har kört MTB mer än 5-6 gånger sedan hösten.
Igår blev jag 3a men idag blev jag sist!
Det kommer nog ett gäng fina foto sedan från Mikael Strand, men tillsvidare är detta allt jag har att bjuda på. Katarina, Kasper och Jag innan start.
Kommentarer